Mustafa Panshiri är inte rädd för att vara rättfram och ställa de ibland obekväma frågorna gällande integration.
Med egna erfarenheter i bagaget som invandrad från Afghanistan reser han runt i Sverige och föreläser om värderingskrockarna.
Integration är ett ord vi hör nästan dagligen och nu i valtider är integrationsfrågan hetare än någonsin. Men vad handlar integration om egentligen? Vad innebär det och hur kan man definiera det rätt luddiga begreppet?
– Till saken hör att vi faktiskt inte alltid vet vad vi menar när vi talar om integration. Det finns lika många definitioner av begreppet integration som det finns invånare i Sverige skulle jag säga. Frågan handlar också om vem det är som ska integreras: svenskarna eller invandrarna? Det är några av de frågor vi måste ställa oss även om det känns olustigt, förklarar Mustafa Panshiri, tidigare polis som numera föreläser om integration runt om i Sverige.
Ändrad syn på integration
Han menar att synen på integration har förändrats markant och att man på 1970-talet exempelvis snarare talade om assimilering och att det var mer frivilligt att anamma den svenska kulturen.
– Då var det snarast tal om ett mångkulturellt samhälle och om att behålla identiteten gällande kultur, mat och språk. Olika kulturer och sedvänjor ansågs som något givande och exotiskt. Det är en god tanke men det finns även en naivitet i det sättet att tänka. Att implementera olika kulturer och sedvänjor medför även komplikationer. Kulturkrockar är ett faktum och vi måste prata om det öppet.
Vill alla verkligen vara svenskar?
Det finns enligt Mustafa Panshiri en föreställning bland svenskar om att ”alla vill vara svenska” som han uttrycker det.
– Svenskar är generellt godtrogna och tror att det bor en liten svensk i alla. Det finns en utbredd föreställning om att de som kommer hit genast kommer att vilja anamma den svenska kulturen för att normen i Sverige är så demokratisk och bra. Men jämfört med kulturen och sedvänjorna i många andra länder är det den svenska liberala normen och ett liv i demokrati som är avvikande.
Alla vill inte integreras
Som nykommen elvaåring var Mustafa Panshiri nyfiken. Han gick i skolan där han hade kontakt med den svenska majoritetskulturen och kom på så vis lättare in i det svenska samhället som han beskriver det. Men visst var det mycket som var konstigt och annorlunda.
– Vissa anammar det nya. Andra inte. Så är det. Vissa vill inte vara en del av det nya. Så vad gör man med de invandrare som inte vill integreras i det svenska samhället? Vad är plan B i de fallen?
”Det finns dem som drar sig tillbaka till den egna kulturen”
Han understryker att det även finns andra grupper i samhället som inte vill vara en del av samhället och som avviker från normen och att principen i de fallen är densamma. Inom den grupp invandrare som inte vill bli en del av det svenska samhället finns det dem som drar sig tillbaka till den egna kulturen och förstärker banden till den.
– Det blir en slags motreaktion att ta avstånd från det samhälle man inte vill anpassa sig till och bli en del av. Den nya kulturen kan vara skrämmande för många invandrare. Här är alla individer och det finns övergripande lagar och regler utfärdade av staten. Familjens åsikter och beslut är underordnade i vissa fall, vilket kan upplevas som främmande och obehagligt.
Ge invandrarna en chans – ställ krav
Det går inte att tvinga någon att anpassa sig som inte vill, men det går att ställa krav och det är något man måste bli bättre på fortsätter Mustafa Panshiri.
– Man måste kunna ställa krav på nyanlända utan att bli kallad för rasist.
”Det är snarare rasistiskt att inte ställa krav”
Han anser att det snarare är rasistiskt att inte ställa krav. Att räkna bort folks förmåga och tro att den som kommer från ett annat land inte kan. Det är en självklarhet att ställa krav på våra barn, på vår partner och på våra vänner, men inte på nyanlända. Varför då frågar Mustafa Panshiri? Att förvänta sig mer av en svensk i egenskap av svensk är inte rätt. Själv har Mustafa Panshiri mer än en gång råkat ut för att överraska genom att tala bra och felfri svenska och vilket får honom att komma in på ”de låga förväntningarnas rasism”.
– Jag får väl menad beröm, men det visar också att det inte förväntas av mig att jag ska kunna tala flytande för att jag är invandrad. Man måste ställa krav även på invandrare för att ge dem en chans att nå sin fulla potential.
Genom att prata om integration kan vi göra skillnad
Visst kan det ses som provokativt att ta upp ämnet integration och prata om det på det öppna sätt som Mustafa Panshiri gör. Och kanske är det enklare för honom att våga ta orden i munnen eftersom han själv en gång invandrat till Sverige?
– Fler måste ta tag i de jobbiga frågorna. Vi står inför problem och det måste vi erkänna. Att enbart låta SD prata om integration är att begå ett stort misstag. Det kan inte vara så att bara vissa har mandat att tala om integration. För mig känns det självklart att föreläsa om integration för jag vet att jag kan göra skillnad och det behövs fler där ute som gör den här betydande skillnaden. Genom att se sanningen i vitögat och lyfta frågan går det att förändra till det bättre.